Jag sitter i sängen på neo i Uppsala. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Sedan den 20:e augusti har dagarna inneburit oro, lättnad, tårar och en liten dos av glädje. I en stund då glädjen borde vara total är det bara kaos. Jag känner mig ledsen, förtvivlad, uppgiven men framförallt rädd istället för att våga känna hopp och glädje. Jag ska om några minuter (30 för att vara exakt) få hålla min son för första gången i mitt och hans liv. Jag har längtat efter den här stunden sedan jag fick reda på att vi väntade honom men framförallt sedan han föddes den 5:e september kl 16:55. Han är nu tre dagar gammal och jag har bara fått titta och känna på honom korta stunder. Och snart är stunden här och ändå sitter jag bara och gråter och känner mig rädd och ensam i min oro. Det är mitt tredje barn som kommer för tidigt även om mina tjejer inte hade lika bråttom ut som Lorenz. Jag känner en otrolig ångest och skuld över att jag inte behåller dom i magen till fullgången tid. Vad är det för fel på min kropp eller vad är det med mina ungar som gör att de kommer till världen alldeles för tidigt. Men med Tintin (född v35) och Nelly (född v 29) var ändå glädjen den känsla som hade överhanden. Denna gången är den längst ner på listan. Jag var på fötterna direkt och allt flöt på precis som det skulle de andra gångerna. Denna gången sviker min kropp och ork men framför allt mitt hopp. Jag borde vara lycklig men jag är bara ängslig, trött och ledsen.

  Helt nyfödd!

   Min fina son ❤

 Första gången utan respiratorn 

    En liten hand och fot   

 

Linda

10 september 2013 19:38

Fina fina du och Lorenz ❤ Tänker på er och skickar många varma kramar fyllda med styrka.

Lorenz

12 september 2013 08:47

?

 

Marlene

10 september 2013 21:03

Du gör det så bra som klarar av det här!! Många styrkekramar till dig

http://Våran resa

 

Veronica

11 september 2013 14:09

Tänker på er!! Bamsekramar i massor!

 

Mirja

17 september 2013 10:49

Tänker på er varje dag , kan inte föreställa mig det ni går igenom .. Hoppas att allt ska gå bra för er , han verkar stark eran fina lilla Lorenz :) stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våran dag! Vardag i Uppsala. Stort tack till all underbar personal på Ronald MacDonald huset, ni är helt fantastiska. Idag har Tintin & Nelly fått baka kladdkaka samt en privat sagostund, vilket jag själv inte skulle hunnit eller haft energi för! Igå...

Delar några bilder på en stark Lorenz. Han växer, är nu uppe på 920 gram och 35 cm lång! Till helgen firar vi troligtvis kilot! Läkarna har nu vågat säga att vi med 95% säkerhet kommer att komma hem, vilket har lättat mammahjärtat. Han sägs vara lung...

Idag har det inte varit roligt eller lätt att stå bredvid och inte kunna hjälpa. Att inte kunna ta över smärtan som man ser sitt barn ha. Det gör ont! Att försöka vara stark och finnas bredvid och samtidigt lyckas hålla själv. Min fina lilla pojk, hu...

Idag har vi haft en bra dag. Natten tillbringades med Lorenz på mitt bröst. Imorse kom Tobias och bytte av. Jag blev utskriven från BB då dom gav upp med att få mig att ligga still där. Imorgon väntar ny röntgen av min mage efter förra veckans fynd. ...